Highworth-Swindon

Historia

Highworth är en liten stad i Wiltshire som ligger ca en svensk mil nordost om Swindon. Från 1257 när man fick sin marknad till mitten av 1600-talet var detta den viktigaste staden i denna del av världen. Under engelska inbördeskriget ändrades dock detta. Då staden ligger högst upp på en kulle så var den enkel att försvara och en garnison lades in här. Konflikter mellan bönder och soldater gjorde dock att man började utnyttja den alldeles nyöppnade marknaden i Swindon istället. Detta tillsammans med att pesten utbröt i Highworth när kriget var slut och att man var isolerade i två år gjorde att markanden mer eller mindre upphörde. Det tog 20 år för att i viss mån återhämta sig men en dominant ställning fick den aldrig igen och i början på 1800-talet minskade den igen. Det var inte bara den merkantila ställningen som minskade. Innan järnvägen kom låg staden längst med landsvägen mellan Bristol och Oxford. Denna trafik försvann mer eller mindre över en natt. Den kraftiga utbyggnaden av Great Western Railways (GWR) verkstäder i Swindon gjorde också att folk flyttade dit och tog jobb där. Den närmaste stationen låg i Shrivenham ungefär 6,5 km från Highworth men vägen var smal och dålig dit. Detta gjorde att man 1873 kallade till ett möte för att se om man inte kunde bygga en egen järnväg till Highworth. Det hade visserligen förekommit förslag som skulle placerat en järnväg på närmare håll både 1845 och 1864 men av dessa förslag blev det ingenting.

 

Översiktskarta

 

Det första mötet som hölls den 24:e september 1873 i skolan i Highworth var välbesökt men bara ett förslag att bygga en smalspårig spårväg till Shrivenham kom upp och förkastades på mötet. Ett nytt möte hölls den 8:e oktober. På detta möte som hölls på The King and Queen Hotell presenterades järnvägsingenjören A.C. Pain. Hans förslag var att man byggde en lätt järnväg som inte borde kosta mer än 4000 £ per mile. En lätt järnväg var en järnväg som byggdes med enklare medel vad gäller bland annat banvallar och arbeten rund själva spåren. Detta enligt den lag som antagits av Parlamentet 1868. Man kunde på detta sätt bygga järnvägar för mellan ½ till 1/3 av vad en normal järnväg kostade. Detta gjorde man dock med begränsningen att man var kraftigt begränsad vad gäller axeltryck och högsta tillåtna hastighet. Pain fick därför uppdraget att som järnvägsbolagets ingenjör staka ut ett förslag på dragning av en linje. Han återkom med en rapport i juni 1874 där han föreslog att en linje skulle byggas till Swindon som låg lite drygt 10 km bort. Man skyndade sig sedan för att få igenom detta förslag genom Parlamentet men i brådskan att få igenom det så följde man inte de noggranna föreskrifter som fanns. Det tog därför till den 21 juni 1875 innan förslaget gick igenom. I december fick man även till ett avtal med GWR som skulle sköta trafiken och underhållet på linjen.

Stämpel för Swindon & Highworth Light Railway Company

Det enda som nu saknades var pengar till bygget. Detta var dock inte ett litet problem. Man hade drabbats av en lågkonjunktur samtidigt som flera järnvägsbyggen i Wiltshire var på gång. I början på 1878 hade man fortfarande inte fått ihop pengarna men nu fick man plötsligt in ett antal tusen pund. Man lyckades också hitta en entreprenör som åtog sig att bygga linjen med en delbetalning i järnvägsaktier. Att få in de pengar som personer avtalat var dock inte så enkelt och detta tillsammans med extremt dåligt väder gjorde att det dröjde till den 6 mars 1879 innan det första spadtaget kunde tas. Det hade regnat kraftigt under natten men morgonen var klar och solig. Ett område hade spärrats av med rep för direktörer, aktieägare och deras respektive. Dessa var dock så många att repet brast och i leran halkade alla omkull i en stor hög, allt medan mässingsorkestern spelade för fullt.

Problemen var dock inte över för det. GWR klagade på att rälsen var alldeles för klen för att kunna trafikeras med deras lokomotiv och vagnar, Detta medförde att man var tvungen att långa 8000 pund extra för att kunna köpa ny kraftigare räls. Den 28:e december 1880 kunde dock det första tåget gå längst linjen med direktörer och aktieägare. Den 23:e februari 1881 skickades en inbjudan till järnvägsstyrelsen för inspektion av linjen. Överste Yolland genomförde denna den 5:e mars men han var inte imponerade. Han hittade 14 allvarliga fel och ett flertal mindre och kunde därför inte ge sitt tillstånd till att öppna linjen.

Kostnaden för att åtgärda dessa fel beräknades till ca 9000 pund och bolaget insåg att detta nog inte gick att frambringa, i alla fall inte lokalt. Inför hotet att allt skulle avvecklas utan att någonsin kommit igång fanns bara två alternativ. Antingen bilda ett nytt bolag eller sälja ut till GWR. I praktiken hade man inte något alternativ och hela linjen såldes för 15000 pund. Efter att ha betalt sina skulder fick aktieägarna dela på 6000 pund vilket medförde att man fick tillbaka ca 20% av det man satsat.

Efter att GWR nu tagit över så gick allting mycket fortare. Pengar var inte längre ett problem. Efter att ha ballastat om hela linjen och åtgärdat alla problem som framkommit vid inspektionen kunde linjen inspekteras igen den 30:e april 1882. Invigningen av linjen skedde den 8:e maj under allmänt flaggviftande och onsdagen den 9:e maj kom trafiken i gång enligt tidtabell.

 

Lämna ett svar