Kutterns historia

En kutter är ursprungligen ett engelskt fartyg som dyker upp i början av
1700-talet. Inledningsvis är det skrovet som ger namnet åt denna fartygstyp.
Skrovet byggs i klinker och har ett längd/bredd förhållande på mellan 2,5 till
2,8 vilket är betydligt mindre än andra motsvarande fartyg. Segelytan var dock
betydligt större i förhållande till skrovet än på någon fartygstyp.

Inledningsvis användes kuttern främst av smugglare mellan England och Frankrike men snart började även tullen att bygga kuttrar för att jaga dessa. Kuttern hade dock ett
så dåligt rykte att man inom engelska flottan inte ville befatta sig med
fartygstypen på grund av namnet under en lång period. 1745 hyrdes dock de
första kuttrarna in till flottan. 1761 tog sedan beslut i amiralitetet att man
skulle bygga kuttrar direkt för flottan. De första kuttrarna som tillhörde
engelska flottan var dock franska och bestod av två kuttrar som tog i
sjuårskriget 1761-1762. 1763 när kriget tagit slut köpte engelska flottan dels
in ett femtontal kuttrar som varit inhyrda under kriget och dels så byggdes de
första kuttrarna direkt för flottan. En av dessa var H.M.C. Sherbourne.

Hon beställdes den 30 april, kölsträcktes den 27 juni och sjösattes den 3 december.
Hon var 16,6 meter lång och hade en besättning på 30 man. Bestyckningen bestod
av 6st 3-pundiga kanoner samt 8st nickelhakor. Hon ritades av Thomas Slate som
är mest känd för att han även låg bakom H.M.S. Victory. Till skillnad mot de
flesta andra kuttrar var hon kravellbyggd troligen beroende på att hon byggdes
på ett av flottans egna varv där man inte var van att bygga klinkerbyggda
fartyg. Kanske på grund av detta hade hon dock ett långt liv och först 1784
efter amerikanska frihetskriget såldes hon ut. Större delen av denna tid ägnade
hon åt att jaga smugglare på Englands sydkust mellan Kent och Devon.

Det finns några ritningar på skrovet av Sherbourne men som vanligt på denna tid inga ritningar på riggen. Riggen var ju något som var tämligen standardiserad och ändrades allt eftersom. Detta gör att man inte med självklarhet kan använda de senare ritningar och modeller som finns av riggen. Redan 1770 hade nämligen det skett stora
förändringar inte bara i riggen men också när det gäller skrovet. De hade nu
fördubblats i tonnage under dessa 17 år. I slutet av 1700-talet ökade tonnaget
ytterligare och var nu mellan 3 och fyra gånger större än Sherbournes. Där gick
dock gränsen. De blev nu så stora och krävde så många män att det blev
svårhanterliga. En del av de kuttrar som byggdes omkring 1800 fick skonarrigg  med två master för att göra dem enklare att hantera. Det fanns även kuttrar riggade som briggar, kutterbriggar.

Efter 1800 minskade storleken på kuttrarna igen och en storlek på ca 150-170 ton blev standard ända så länge kuttar byggdes för flottan.

Några bilder på hur Sherbourne ser ut finns inte förutom de ritningar som nämnts ovan. Nedanstående bild visar dock en kutter som troligen i det stora hela visar hur hon kan sett ut.

Kuttern HMC Fly

Lämna ett svar